Passagerare
Säkerhetskontroller Klasserna av farligt gods
Klasserna av farligt gods
Passagerare och besättningsmedlemmar får inte medföra farligt gods ombord på luftfartyg i deras resgods eller på annat sätt. Detta förbud är baserat på internationella bestämmelser som tillämpas även i Finland. Enligt dessa bestämmelser är endast några undantag (pdf) tillåtna. Det är tillåtet att sända de flesta farliga ämnen och varor som flygfrakt under förutsättning att bestämmelserna iakttas noggrant. Man ska emellertid vända sig till flygföretagets fraktavdelning eller till en speditionsfirma. Flygtransport av många farliga ämnen och varor, till exempel komprimerad acetylen, selennitrid och många explosiva varor, är dock totalförbjudet även som frakt. Farligt gods indelas i nio klasser på grund av deras egenskaper. Klasserna är numrerade från ett till nio. Klassernas nummerordning är inte densamma som deras farlighetsordning. Några klasser (1, 2, 4, 5 och 6) indelas vidare i grupper. Explosiva varor, klass 1, indelas även i 13 kompatibilitetsgrupper som identifieras med en stor bokstav (A, B, C, D, E, F, G, H, J, K, L, N eller S) i sammanhang med klassens nummer, t.ex. 1.4S. Klassificeringen är baserad på av Förenta nationerna producerade modellregler för alla transportsätt och är så likadan för luft-, väg-, järnväg- och sjötransport. Ett ämne kan på grund av sina egenskaper klassas i mer än en klass. Den nedanstående beskrivningen om klasserna är inte komplett. Detaljerade klassificeringskriterier finns i de interna-tionella bestämmelserna (ICAO-TI).Klass 1 - Explosiva varor
Grupp 1.1. Explosiva varor som medför risk för massexplosion (en massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden praktiskt taget ögonblickligen). T.ex. svartkrut, dynamit, TNT och stridsspetsar av robotar. Grupp 1.2. Explosiva varor som utan att medföra risk för massexplosion medför risk för kastverkan med ringa explosionsverkan. T.ex. många typer av ammunition, bomber och raketer. Grupp 1.3. Explosiva varor som utan att medföra risk för massexplosion medför risk för brand med ringa eller ingen explosionsverkan. Dessa explosiva varor förorsakar betydande värmeutstrålning eller brinner en i sänder medförande ringa explosions- eller kastverkan. T.ex. torr natriumpikramat, röksvagt krut, många typer av ammunition, bomber och raketer. Grupp 1.4. Ämnen och föremål vilka endast uppvisar obetydlig explosionsrisk i händelse av antändning eller initiering under transport. Verkningarna är i stort sätt begränsade till förpackningen och inget utkast av splitter av betydelse kan förväntas. Brand utifrån får inte orsaka massexplosion av innehållet i för-packningen. Grupp 1.5. Mycket okänsliga ämnen med risk för massexplosion men med mycket liten sannolikhet för initiering eller för övergång från brand till detonation under normala transportbetingelser. Grupp 1.6. Extremt okänsliga föremål utan risk för massexplosion. Föremålen innehåller endast extremt okänsliga explosivämnen och risken för antändning genom olyckshändelse är försumbar. Klass 2 - Gaser
Grupp 2.1. Brandfarliga gaser. Vilken som helst gas som är antändlig när blandad med luft i vissa blandningsförhållanden. T.ex. butan, väte. Grupp 2.2. Icke-brandfarliga, icke-giftiga gaser. Gaser som transporteras i tryck av minst 280 kPa i 20 °C, eller som kraftigt nedkylda gaser, och vilka är kvävande eller oxiderande eller kan inte klassas i andra grupper. T.ex. koldioxid, neon, brandsläckare, flytande kväve. Grupp 2.3. Giftiga gaser. Förorsakar hälsorisk på grund av sina giftighet eller frätande egenskaper. T.ex. vattenfri ammoniak, klor. Klass 3 - Brandfarliga vätskor
Vätska vars flampunkt är inte högre än 60,5 °C, t.ex. bensin, många målarfärger, alkoholer. Även vätskefor-miga flegmatiserade explosiva varor utan explosiva egenskaper ingår i denna klass.Obs: flampunkt betyder inte en temperatur vid vilken en vätska kan spontant antändas. Den betyder den lägsta temperatur vid vilken en vätska avger gaser i sådan koncentration att de kan antändas i luft av öppen låga. Klass 4 - Brandfarliga fasta ämnen;
självantändande ämnen; ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vattenGrupp 4.1. Brandfarliga fasta ämnen. Ämnen som är lättantändliga, t.ex. celluloid, eller som kan förorsa-ka eller medverka till brand genom friktion, t.ex. tändstickor, eller självreaktiva ämnen, t.ex. benzensulfonylhydrazid; även fasta flegmatiserade explosiva varor ingår i denna klass. Grupp 4.2. Självantändande ämnen. Ämnen som är benägna att upphettas eller ta eld vid kontakt med luft, t.ex. vit eller gul fosfor eller ostabiliserad fiskavfall. Grupp 4.3. Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten. Farlig vid fuktning. Tillsammans med vatten är dessa ämnen benägna att självantändas eller att ge brandfarliga gaser (sönderdela vatten i väte och syre), t.ex. kalciumkarbid eller natrium.
|
||